Lite om Mira:
Lilla Mira har haft lite otur i sitt liv. När hon var ca 4 månader blev hon påflugen av en hund. Det gjorde att hon blev rädd för andra hundar efter det. Till viss del även människor ett tag eftersom hon sammanknippade dem med hundar. Jag tappade lite suget på att träna agility med henne pga av detta (eftersom jag haft tillräckligt med rädda hundar tidigare) och kom väl inte igång med hennes träning förrän hon var ca 1 år. Jag hann träna med henne i en månad sedan kom nästa dråpslag: Pappas schäfer Taxie råkade trampa på henne så att hon bröt benet! Det gick helt av och hon behövde en platta med stift för att hålla det på plats. Hennes rädslor som hade blivit lite bättre innan detta blev nu värre igen. Ungefär i oktober 2005 var benet såpass bra att jag kunde sätta igång med hennes träning igen. Men hann ju inte träna så mycket innan vintern kom. I januari/februari skulle plattan opereras ut och det dröjde ytterligare en månad innan benet var helt bra igen och jag kunde sätta igång hennes träning på nytt. Men nu visar hon inga men efter det brutna benet. Hon har haft det lite svårt på tävlingarna i början eftersom hon har varit lite osäker på omgivningarna (svårt att vara på agilitytävling utan andra hundar i närheten) men nu börjar det bli lite bättre. Hon har egentligen en mycket bra kapacitet för agility. Om jag bara kommer igång lite bättre med hennes träning (har fått stå tillbaka lite pga av företaget och Vinna) så blir det nog riktigt bra!

Jag har lyckats få in riktigt bra kontaktfält på henne som jag är väldigt nöjd med. Ska bara kvalitetssäkra dem lite mer. Hon älskar bla när gungan slår i marken. Hon springer ända ut till kanten så att det ser ut som att hon ska ramla ned och trycker verkligen ned gungan för att det ska gå lite fortare. Hon börjar också få ett riktigt fint klipp i steget och är riktigt härlig att köra agility med. Ska bara få lite bättre ordning på hennes svängar också så blir det nog bra.